Phil Collins, trummisen i Genesis och senare framgångsrik soloartist, kan väl inte beskyllas för att ha fört rockmusiken framåt. De flesta av hans skivor har knappast styrfart och är någon slags smet av halvtaskig soul och pop med inspiration troligen hämtad från The Supremes. En legoknekt obesudlad av konstnärliga ambitioner.Spåren från tiden i Genesis, en gång ett av de mest progressiva rockband som funnits, är helt borta.
Men det finns ett litet undantag. Phil Collins första platta, Face Value från 1981.
Jag låg i lumpen när den skivan gavs ut. Då lirade vi Black Sabbaths Heaven & Hell och Switch med Golden Earring på luckan. Face Value blev en frisk vind i den lite unkna och instängda doften av otvättade grönkläder på A 6 regemente.
Face Value hade drivet från Genesis experimentella rock kvar, och vågade ta ut svängarna. In the Air Tonight och The Roof is Leaking skulle mycket väl kunnat platsa på storheter som A Trick of the Tail eller Foxtrot.
Så här i efterhand kan jag konstatera att soultendenserna redan fanns. Men det fattade inte vi då. Då var det uppställning, givakt och manöver som gällde. Bilkaravan till Skillingaryds skjutfält, vakttjänst på helgerna och gasmask på. Ofrivilliga knektar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar