Waters fick grisen

Det skulle kunna vara lätt att avfärda Roger Waters soloalbum The Pros and Cons of Hitch-Hiking som en samling outtakes från The Wall, som inte fick plats.

Och det tänker jag väl till en viss del göra. För lite så låter det här albumet från 1984. Det ligger inte långt från The Wall, men är inte alls lika bra.

Det är väl ganska självklart att likheterna finns där. The Wall var ju mer eller mindre Waters eget projekt. Det är inte heller särskilt konstigt att det inte låter lika bra. Här saknas ju David Gilmours bländande gitarr.

När Roger Waters lämnade Pink Floyd ledde det till bråk och rättegångar. Allt verkar inte helt utklarat ännu, men slutsumman då blev att Gilmour fick rätten till bandnamnet, och Waters fick grisen.
Alltså den där flygande grisen Pink Floyd använde på sina konserter och som för första gången dök upp på Animals.

Om man ser enbart till musiken är det väl kanske så att Waters borde haft bandnamnet. För Pros and Cons ÄR Pink Floyd. Men inte lika bra.

Därmed inte sagt att Pros and Cons är en sopskiva. Det är det inte. Den håller.
Men vad Waters inte är särskilt bra på, om man ska vara ärlig, är att göra riktigt bra melodier.

Förstasidan är ganska tempofattig och tråkig. Det blir bättre när man vänder på LP:n. Låten 5:01am (The Pros and Cons of Hitch-Hiking) gillar jag för att den nästan är lite soul-dance och så annorlunda. Och låten efter, 5:06am (Every Strangers Eyes), bara för att den är väldigt pinkfloydiskt.

Så i brist på annat får Pros and Cons duga.

Mer om Pink Floyd
Pink Floyds anonyma album (Animals)
Är detta roligt? (Ummagumma)
Another Brick in the Wall (singeln)