1986 är ju det absolut värsta/sämsta rockåret genom tiderna. Det året gjordes ta mej faen inte en enda bra rockplatta.
Men den är inte helt värdelös. Framför allt är den mil bättre än Secret Messages. Här finns faktiskt flera rätt bra poplåtar. Jeff Lynne tog tid på sig med den här skivan. Och det gav resultat.
Men för att uppskatta den här skivan måste man göra ett par viljemässiga saker.
Först – tänk bort produktionen. Det är NITTONHUNDRAÅTTIOSEX vi snackar om, och då skulle PRECIS ALLT låta LIKAJÄVLADANT.
Tänk som om skivan kommit ut 10 år tidigare och hur det skulle ha låtit då. Då hittar man de där små pophooksen som Jeff Lynne alltid gör så där jättebra.
Den här kom 1986. ELO är inte det samma som tio år tidigare. Jämför i stället med andra skivor från detta hemska rockår.
Gör man detta blir Balance of Power en rätt bra platta. Då går det att lyssna på låtar som Heaven Only Knows, So Serious, Calling America och till och med Endless Lies.
Jeff Lynne kunde det här med bra pop. Men något större avtryck i pophistorien har Balance of Power inte satt.
Åjo, visst gjordes det några bra plattor även 1986.
SvaraRaderaDwight Yoakam debuterade med "Guitars, Cadillacs etc." och gav nytt liv åt hela countrygenren. Costello gav ut "King of America" som tillhör hans bättre alster. The Smiths kom med "The queen is dead", visserligen ingen personlig favorit, men anses numera av många rockskribenter som en klassiker. Nick Cave gav ut sin coverplatta "Kicking against the pricks", som för mig som 19-åring var alldeles fantastisk och väckte mitt intresse för äldre country och blues. Jag har dessutom för mig att brittiska The Housemartins "London 0, Hull 4" kom ut det året.
Jag kan visserligen hålla med om att 1986 inte var något av rockhistoriens "stora" år, men enligt min åsikt kom det i alla fall några riktigt bra, "viktiga" plattor.
Jaaa, Dwight Yoakam! Det är bra grejer! Och glöm inte Iron Maidens tidsresa "Somewhere In Time", Metallicas mästerliga "Master of puppets", Slayers klassiker "Reign in blood" och Modern Talkings odödliga opus "In the Middle of Nowhere" som alla också såg dagens ljus 1986. Den sista var ett skämt btw. men den kom -86.
SvaraRaderaJag viker mig inte än!
SvaraRaderaNågra fler bra skivor från -86?
Vill bara påpeka att 1986 var året för Anna Book och ABC!
SvaraRaderaOkej, då får jag väl lyfta fram ytterligare några plattor från -86. Anders har ju redan nämnt några titlar som anses som hårdrock-klassiker, så jag hoppar över den hårdare rocken.
SvaraRaderaCostello släppte ju faktiskt 2 plattor detta år, förutom "King of America som jag nämnt tidigare kom även den utmärkta "Blood and chocolate".
The Cramps gav ut "A date with Elvis" som var en stor favorit i mitt dåtida kompisgäng.
Anita Baker släppte "Rapture" som av många anses som en modern soulklassiker.
R.E.M. gav ut "Life's rich pageant", jag har visserligen aldrig själv gillat dem men minns att de hyllades av många kritiker.
"Graceland" blev en storsäljare för Paul Simon och ansågs (tror jag i alla fall) som nyskapande p.g.a. de afrikanska influenserna.
Australiensiska The Triffids gav ut "In the pines". Själv har jag aldrig hört plattan, men den anses ju vara ett slags indiepop-klassiker.
Sedan måste jag förstås tillägga att bandet jag själv spelade med gjorde vår första "riktiga" demoinspelning just 1986. Den var knappast någon milstolpe i rockhistorien, men för oss var det stort ;-)
Trodde jag knäckte diskussionen med Anna Book!
SvaraRaderaMen jag viker för Costelloplattorna, de är bra, det har du helt rätt i!
Och om jag får höra den där demon kanske jag ändrar uppfattning.
Hahaha... tror inte den gamla demon finns i digitalt format (som tur är).
SvaraRaderaFörsökte förresten kommentera ditt senaste inlägg (om "Piledriver"), men av någon anledning verkar inte kommentarsfunktionen funka. Är det nåt tillfälligt fel eller har du tagit bort möjligheten att kommentera?
Hm, jag har visst tryckt på fel knapp vid nåt tillfälle. Nu går det att kommentera Piledriver också.
SvaraRaderaHej, har just upptäckt denna utmärkta blogg och häpnat över hur likartad smak och hur likartade samlingar vi verkar ha. Därför blev jag lite förvånad när jag nu såg denna sågning av 1986 som jag personligen alltid sett som en trevlig årgång. Här är några bra plattor från detta år som ännu inte nämnts:
SvaraRaderaGeorgia Satellites - S/t
Andy White - Rave on
T-Bone Burnett - S/t
Go-Betweens - Liberty Belle and the Black Diamond Express
Eldkvarn - Utanför lagen
Dwight Twilley - Wild dogs
Evan Johns & The H-bombs - S/t
The Del-Lords - When Johnny comes marching home
Elliott Murphy - Milwaukee
Brian Setzer - The knife feels like justice
John Eddie - S/t
Tom Waits - Rain dogs
The Smithereens - Especially for you
Hur som helst, keep up the good work. Jag kommer med stort intresse att fortsätta att följa bloggen.
Kul att du hittat hit Jonas.
SvaraRaderaRain Dogs är ju faktiskt lysande!
Om man är för jazz så var året lysande: Mike Stern kom med sin Upside Downside, Frank Gambale gjorde sin debut med Brave New Guitar, Allan Holdsworth släppte Atavachron, Miles Davis hade sin "Toto" som man fått höra med SVT:s testbild sedan dess
SvaraRaderaMin första tanke beträffande ditt påstående om 1986 som ett uselt rockår var "kvack", men efter att ha undersökt saken är jag nog tvungen att ge dig rätt. Jag har åtskilliga lysande skivor från det året i min samling, som nämnts ovan får man nog betrakta det som ett av thrashens avgörande år exempelvis, men så värst många rejäla Rockplattor från 1986 har jag inte lyckats identifiera. De största undantagen är "Tungt vatten" med Wilmer X, "Animal boy" med Ramones och "Orgasmatron" med Motörhead. Lite magert, dessutom är det kanske inte dessa gruppers allra vassaste skivor. Men mer rock'n'roll än Wilmer är det svårt att bli...
SvaraRadera("Rain dogs" kom för övrigt 1985.)
Ahh, Tungt vatten! den plattan är bra.
RaderaDeep Purple och Simple Minds hade den goda smaken att inte ge ut nåt 1986 vilket stärker din tes. Status Quo gav ut In The Army Now vilket också är vatten på din kvarn.
SvaraRaderaXTC/Skylarking skulle kunna vara det lysande undantaget, MEN det räknas knappast som rock. Så, jag är beredd att ge dej rätt och räkna 1986 som ett förlorat år.
Tack för medhållet Peter!
RaderaSkylarking är inte dum alls, knappast rock, men kanske, kanske undantaget.