En sida av Rod Stewart

Normalt brukar det finnas musik på två sidor av en LP-skiva. Man kan vända på den och spela andra sidan också. Ett och annat undantag finns säkert.
Ett undantag där man absolut ska undvika att att vända på LP:n är Rod Stewarts album Atlantic Crossing från 1975.

Av nån ogenomtänkt anledning bestämde han (eller skivbolaget eller nån annan, gud vet vem) för att göra en ”fast” sida och en ”slow”. Man placerade alltså rocklåtarna på förstasidan och balladerna på den andra.

Det var ett jättestort misstag, det är dumt att samla allt skräp på ett och samma ställe, det säger sig själv. Den softade sidan är i min värld helt ospelbar nu för tiden.

Men på ett annat sätt är det naturligtvis bra. Rod Stewart (och i ärlighetens namn de flesta andra artister också) gjorde sällan en hel bra skiva.

Det kom alltid med en del bottennapp. Och det slipper man...om man nöjer sig med att spela den rockiga sidan av skivan.

Om du råkar ha plattan hemma (vem har inte det?), tycker jag du ska friska upp minnet och spela All In The Name Of Rock´n´Roll. Det är riktigt bra rock.

Att sen Atlantic Crossing var Roddans första amerikanska platta (se bilden och hans steg över Atlanten), att han innan dess kickat (eller själv blev kickad av) Ronnie Wood.

Och att det här var hans första steg (se bilden) mot allt det cyniskt kommersiella skräp han senare gjorde, lägger jag inte ner tid på här.

Nr: 448/2000