The Musical Box: En annan sida av Rod Stewart

torsdag 19 april 2012

En annan sida av Rod Stewart

ROD STEWART - A NIGHT ON THE TOWN - 1976

För den som inte kommer ihåg det; Atlantic Crossing blev en jättesuccé för Rod Stewart 1975. Det var med den skivan han etablerade sig på allvar som rockig whiskeysmörsångare och entertainer. Och alla som var med då minns väl hur enormt jävla stor Sailing var.

Nu är ju Rod Stewart inte Rod Stewart för inte. Kan man göra pengar på en sån skiva, kan man säkert göra minst lika mycket på en till.

Så det dröjde inte länge innan A Night On The Town fanns ute på skivdiskarna...
Rätt tänkt av en affärsman...
Men han glömde en sak...
Det här med ”bäst före datum”...

1976 års Rod Stewart-album, A Night On The Town, är inget annat än en upprepning av receptet på Atlantic Crossing. Alltså ett gäng snygga rockers och en bunt smörigt raspiga ballader.

Skillnaden var att på Atlantic Crossing fanns det åtminstone en och annan bra låt. Här finns inte en enda.

Så är man inte en fanatisk beundrare av Rod Stewart behöver man inte den här skivan. Den säger ingenting. Det gjorde den inte 1976 heller, kan jag berätta.

Nr: 1394/2000

5 kommentarer:

  1. På papperet stämmer precis allt, och teoretiskt sett borde jag gilla Rod Stewart. Jag är uppväxt med klassisk rock från 60- och tidigt 70-tal. Jag är svag för många av de artister som kom fram i 60-talets brittiska mod-scen. Jag gillar både soul och country, två genrer som Rod Stewart hämtat mycket inspiration från. Ändå har jag alltid haft extremt svårt för karln.

    Jag tror att det dels beror på hans utseende. Han ser helt enkelt extremt irriterande och fjantig ut. Sen tror jag att det beror på hans ansträngda, manierade sångstil; den där hesheten som inte låter äkta utan som något han lagt sig till med för att låta som "en äkta rocker som levt ett hårt liv". Och sen tror jag det beror på att han för mig alltid framstått som en ytlig playboy vars musik saknar djup och äkta känslor.

    I min samling finns en Rod Stewart-platta och det är singeln "Tme Motown song", som han släppte i slutet av 80-talet. Det är en hyllning till klassisk Motown-soul, och den låten är faktiskt helt okej soul-pop. För övrigt betackar jag mig för Roddan.

    Det skall också tilläggas att "Do ya think I'm sexy", troligen hans största hit näst efter "Sailing", bygger på en melodislinga som är snodd från Bobby Womacks "If you want my love (put something down on it)". Womacks låt är naturligtvis bra mycket bättre än Rods trista discodänga.

    SvaraRadera
  2. Den womacklåten måste jag leta reda på.

    SvaraRadera
  3. Lyssna på han tillsammans med Jeff Beck på Truth och Beck-Ola
    Också i Faces var han riktigt bra.
    Hans tre första soloskivor...bra!

    SvaraRadera
  4. Håller med dej janthor, roddans första var rikigt bra!

    SvaraRadera
  5. Detta mästerverk slår Atlantic -plattan med hästlängder tycker jag! En riktig klassiker som alla hade :) Snurrar ofta hemma hos mig. Tyvärr den sista intressanta plattan han gjorde.

    SvaraRadera