En kandidat till progrockens Hall of Fame

EMERSON LAKE & PALMER – BRAIN SALAD SURGERY - 1973

Om det bara vore för sviten Karn Evil 9 skulle Emerson Lake & Palmer vilken dag som helst kunna bli invalda i progrockens Hall Of Fame för att vara det tråkigaste, längsta och mest meningslösa album som någonsin gjorts.

Där kunde Brain Salad Surgery hänga på väggen ihop med Tales Of Topographic Oceans och några till...

Karn Evil 9 tar nämligen upp hela b-sidan, och en tredjedel av förstasidan på Brain Salad Surgery från 1973. En platta som, tack vare detta epos, uppfyller precis alla kritierier för progressiv rock; överlånga låtar, jävulskt bombastiskt och pompöst introvert navelskåderi gärna i flera akter, som helst inte ska gå att skilja åt...

OM det nu inte vore för de övriga fyra låtarna som fått plats på skivan. Där åtminstone två av dem är jävligt bra, Carl Palmers trumvirvlande Toccata och en blixtrande Greg Lake på Still...You Turn Me On.

Och OM det inte vore för Keith Emersons briljanta hantering av orglar, keyboards och allehanda övriga instrument med tangenter på.

Jag visste det innan, men efter att ha lyssnat på Brain Salad Surgery – inklusive Karn Evil 9 - kan jag bara konstatera att de här tre herrarna är virtuoser på sina instrument.

Därför tycker jag så här om Brain Salad Surgery:
Det är tack vare Karn Evil 9 övervägande rätt jobbig lyssning. Men om man ser mest till det tekniska är detta en skiva som faktiskt inte alls är dum.

Nr: 449/2222