ZABRISKIE POINT – SOUNDTRACK - 1970
Att lyssna på Zabriskie Point är en nästan surrealistisk upplevelse. Skivan är en soundtrack från filmen med samma namn från 1970.
Här följs Pink Floyds nästan introverta psykedelia av countryrock, Jerry Garcias gitarrutflykter av Tennessee Waltz och Sugar Babe med Youngbloods. Det är svårt att få nåt sammanhang...
Men det är kanske så det ska vara. För när skivan väl är slut känns det ändå som musiken passar ihop.
Och det säger jag utan att ens ha sett filmen. En riktig kalkonrulle påstås det. Den sågades nåt våldsamt av både publik och kritiker.
Mest för att handlingen var fruktansvärt seg och att regissören Michelangelo Antonioni hade en idé om att använda amatörskådisar i huvudrollerna. Det funkade inte riktigt. En berömd scen lär det dock finnas, en kärleksscen mitt i öknen ackompanjerad av Jerry Garcias gitarr.
Antonioni sägs ha varit petig med musiken och valde tydligen väldigt noga mellan vilka musiker han skulle använda och vad de skulle spela.
Pink Floyd anlitades för tre nummer, inledningen med Heart Beat Pig Meat, Crumbling Land och avslutande Come In Number 51 Your Time Is Up, där den kvinnliga huvudrollsinnehavaren efter att ha fått en vision om exploderande hus, åker ut i öknen mot solnedgången. Den låten lär förresten vara en omarbetad version av Careful With That Axe Eugene från Ummagumma.
Det finns en och annan som vill räkna in Zabriske Point i Pink Floyds musikkatalog. Det är möjligt att man kan - och borde – göra det. Då ska man vara medveten om att det åker med annat på köpet också.
Inte för att det gör något, Zabriskie Point går att spela med viss behållning. Men man kanske mest ska se den som ett monument över en kalkonrulle...
Det lär ha kommit en senare utgåva, där bland annat outtakes från Pink Floyds inspelningar, som inte togs med i filmen, finns med. Den har jag inte hört.
Nr: 35/2222
Att lyssna på Zabriskie Point är en nästan surrealistisk upplevelse. Skivan är en soundtrack från filmen med samma namn från 1970.
Här följs Pink Floyds nästan introverta psykedelia av countryrock, Jerry Garcias gitarrutflykter av Tennessee Waltz och Sugar Babe med Youngbloods. Det är svårt att få nåt sammanhang...
Och det säger jag utan att ens ha sett filmen. En riktig kalkonrulle påstås det. Den sågades nåt våldsamt av både publik och kritiker.
Mest för att handlingen var fruktansvärt seg och att regissören Michelangelo Antonioni hade en idé om att använda amatörskådisar i huvudrollerna. Det funkade inte riktigt. En berömd scen lär det dock finnas, en kärleksscen mitt i öknen ackompanjerad av Jerry Garcias gitarr.
Pink Floyd anlitades för tre nummer, inledningen med Heart Beat Pig Meat, Crumbling Land och avslutande Come In Number 51 Your Time Is Up, där den kvinnliga huvudrollsinnehavaren efter att ha fått en vision om exploderande hus, åker ut i öknen mot solnedgången. Den låten lär förresten vara en omarbetad version av Careful With That Axe Eugene från Ummagumma.
Det finns en och annan som vill räkna in Zabriske Point i Pink Floyds musikkatalog. Det är möjligt att man kan - och borde – göra det. Då ska man vara medveten om att det åker med annat på köpet också.
Inte för att det gör något, Zabriskie Point går att spela med viss behållning. Men man kanske mest ska se den som ett monument över en kalkonrulle...
Det lär ha kommit en senare utgåva, där bland annat outtakes från Pink Floyds inspelningar, som inte togs med i filmen, finns med. Den har jag inte hört.
Nr: 35/2222
Har inte sett filmen men har plattan. Har heller aldrig riktigt förstått mig på den, den är lite spretig. Crumbling land är en OK låt som kanske hade kunnat vara med på någon av PF:s ordinarie plattor från denna tid.
SvaraRaderaNågonstans i mina gömmor har jag en bok som heter "The 50 worst movies ever made". Där ingår en rolig beskrivning av "Zabriskie point". Själv har jag aldrig sett filmen och heller aldrig hört soundtracket.
SvaraRaderaDenna soundtrack-platta verkar typisk för filmer där man valt att använda musik av olika artister, istället för att använda sig av en kompositör. Musiken kanske funkar i filmen, men om man ska lyssna på soundtrackskivan blir det väldigt splittrat och konstigt. De flesta riktigt bra filmsoundtracks innehåller ju musik av en kompositör, och musiken bildar då en helhet som går att lyssna på även utan att se filmen (jag tänker då på klassiska soundtracks av t.ex. John Barry eller Nino Rota).