The Musical Box: Dukes Of Stratosphear gjorde entré

tisdag 9 juli 2013

Dukes Of Stratosphear gjorde entré

DUKES OF STRATOSPHEAR – 25 O´CLOCK – 1985

Den här mini-LP:n var menad som ett skämt. Utgiven den första april 1985 av de okända storheterna Sir John Johns, The Red Curtain, Lord Cornelius Plum och E.I.E.I Owen.
Med psykedelisk pop, ett psykedeliskt skivomslag och en produktion som andades Sgt Pepper ville The Dukes berätta att: It´s time to visit the planet smile...it´s time the lovebomb is dropped...it´s time to kiss the sun...

The Dukes Of Stratosphear hade gjort entré. Men det var som sagt ett skämt. Det visade sig snart att det var brittiska XTC som låg bakom skivan.

The Dukes var ett hobbyprojekt de ägnat sig åt efter att de ägnat sig åt tämligen seriös vuxenpop i form av skivor som English Settlement och The Big Express. Skylarking var på väg. Kanske var The Dukes ett andningshål och ett sätt att hitta ny inspiration...vilket det också blev.
25 O´Clock blev så väl mottagen att The Dukes senare (1987) gjorde en platta till, Psonic Psunspot, som dessutom pressades i lilamelerad vinyl*.

De båda skivorna blev dessutom en nytändning för XTC som under sitt riktiga namn spelade in dubbla psykedeliaplattan Oranges And Lemons 1989.

25 O´Clock framstår dock som den bästa plattan i den genren som XTC gjorde. Det riktigt bubblar och sjuder av spelglädje om XTC.

English Settlement var ett briljant popalbum av XTC, men det här är något helt annat. 25 O´Clock är en LP man blir glad av att lyssna på.

Den är givetvis ett måste för alla som fortfarande är inne på det här med psykedelia. Skivan har kopplingar till precis allt som har med brittisk psykedelisk 60-talspop att göra. XTC kunde sin historia.

Så här 25 år för sent framstår den som en av XTC:s allra främsta album, trots att den bara innehåller sex låtar.

Nr: 2025/2222

* Finns nog i svart också misstänker jag...

1 kommentar:

  1. Håller med i det du skriver. Även om denna platta gjordes med glimten i ögat och ska ses som ett slags kärleksfull, lätt humoristisk pastisch på det sena 60-talets psykedeliska pop, så är det en riktigt bra platta. Även uppföljaren från -87 är riktigt kul.

    Men okej, lite partisk är jag väl i min bedömning. Jag var i "rätt" ålder när dessa plattor gavs ut, och älskade mycket av den garagerock och "ny-psykedelia" som kom under några år på 1980-talet.

    SvaraRadera