The Musical Box: Jag har tjackat en zebra

torsdag 22 augusti 2013

Jag har tjackat en zebra

OLA MAGNELL - STRAGGEL OCH STRUL - 1979

Straggel och strul är en av Ola Magnells LP-skivor som aldrig släppts på CD. Varför förstår jag inte. Det här måste vara en av hans bästa skivor. Men om det är nån tröst gavs den ut på kassett*...
Damen i svart, skivans första spår, är ett litet mästerverk.

Och damen i svart med den livlösa munnen
blev synlig igen och min flyktväg var stängd.
Jag slängde mig ner i den torrlagda brunnen
och skrek som en skogsbrand och grät som ett regn

Har du inte den här LP:n har du verkligen missat nåt. Jag kommer inte ihåg vad recensenterna tyckte på den tiden. Jag vet inte vad Ola själv tyckte.

Det här är min högst personliga uppfattning, men när jag hör den här plattan nu igen tror jag att alla Magnells tre tidigare skivor** egentligen var uppladdning inför Straggel och strul.

Aldrig har han varit så skärpt, så säker i sin analys...och så kryptisk. Metaforerna haglar på Magnells karaktäristiska vis och man sitter där både helt oförstående och med ett gapskratt.
Aldrig tidigare har musiken heller varit bättre. Och på den här LP:n handlar det bara om Ola Magnells eget material, åtta nya låtar och en nyinspelning av Sångerna vrenskas från debutalbumet Påtalåtar.

Titelspåret Straggel och strul har jag (givetvis) också fallit för:

Jag har tjackat en zebra
jag har slaktat min häst
och vill inte längre gå på lokal eller fest
Jag har krossat min katarr och slösat bort min talang
och jag har stött mig med varenda existerande falang 

Finns det några oklarheter i det? Nä, tänkte väl det...

Nä, och jag ser inga som helt oklarheter vad det gäller hela LP:n heller. Alla de nio spåren är kanon, med Damen i svart, Straggel och strul och elva minuter långa eposet Hos kuratorn som höjdpunkter.

Nr: 121/2222

* Något så ovanligt som en dubbelkassett med Höstkänning på ena sidan och Straggel och strul på den andra. Jag har faktiskt aldrig sett den, bara hört talas om den.
** Påtalåtar (1974), Nya perspektiv (1975), Höstkänning (1977).

2 kommentarer:

  1. Här bjöd du verkligen på dagens garv! En dubbel-kassett med två plattor, som är så udda att du bara hört talas om den... det är svårt att vara mera samlarnördig än så! I synnerhet med tanke på att vi skriver 2013 och kassettband väl inte ens finns att köpa längre. Underbart kul! (Nej, jag menar inte att vara elak. Jag uppskattar verkligen denna nördighet och kan tillägga att jag själv har liknande tendenser.)

    SvaraRadera