The Musical Box: För mycket Fleetwood Mac

onsdag 11 september 2013

För mycket Fleetwood Mac

FLEETWOOD MAC – TUSK – 1979

Tusk skulle kunna vara ett mästerverk av Fleetwood Mac.
Men det är det inte.

Det skulle kunna vara en lysande fortsättning efter Rumours 1977.
Men det är det inte.

Skivan är experimentell och full av nya intryck. Tusk skulle därför kunna vara ett jättebra album, för att inte säga mycket originellt.
Det är det, men...
Jag trodde först inte att det var som alla kritiker påstod, att skivan var för lång. Att det var för många låtar. Jag tänkte kanske på album som George Harrisons All Things Must Pass och Beatles vita. Men de hade rätt. Tusk är nog för mycket.

Att lyssna på det här dubbelalbumet, med sammanlagt 20 låtar, där inte en enda av dem är längre än fyra minuter, är krävande.

Det hjälper inte att de allra flesta melodierna bra, för att inte säga jättebra.

De drunknar i mängden och till slut går det knappt att komma ihåg vilken av de fyra LP-sidorna man kommit till eller vilken låt det är...Det blir för mycket.

Det är synd, för Tusk är nog egentligen ett litet mästerverk. Här finns ju låtar som Sarah, Over And Over och läckra The Ledge.

För egen del nöjer jag mig med att välja ut två, psykedeliska titelspåret Tusk och nakna och spretiga Not That Funny. Inte för att de är bättre än genomsnittet, bara för att de är så annorlunda.

Jag tror att om Lindsey Buckingham, Stevie Nicks och Christine McVie skalat bort de halvfärdiga grejerna och nöjt sig med topparna, skulle det här varit ett av Fleetwood Macs största verk. Men det gjorde de inte.

Nr: 1587/2222

1 kommentar:

  1. Oj, vad det här var svårt att förstå sig på. Öppningsspåret är hur bra som helst - och visar upp det som jag främst förknippar med Fleetwood Mac. Men sedan resten. Här är ju hur många olika stilar som helst. Och redan efter ett par låtar vet jag inte riktigt var i skivan jag befinner mig, vilka låtar som varit bra respektive kassa.

    SvaraRadera