Hopplöst charmig pubrock

Dave Edmunds – Del 5

DAVE EDMUNDS – REPEAT WHEN NECESSARY – 1979

Detta är en rockplatta! En riktig rockrökare! Det är Dave Edmunds bästa platta! Det är inte Dave Edmunds förresten, det är Rockpile. Det var ett konstigt skrivet skivkontrakt som gjorde att det blev så här.

Den här LP:n och Nick Lowes Labour Of Lust, tvillingskivan till den här, är egentligen Rockpile, hela gänget är med. Vill du veta mer om det får du googla...

Jodå, när humöret är rätt har jag ibland en viss fallenhet för folkparksrock och mellanöl. Det här är precis en sådan skiva. Det är en festskiva. Så var det i alla fall när den var ny.

Det festades mycket ihop med Repeat When Necessary. Jag tror att de där ynglingarna som nu för tiden kallar sig rockabillykungar också skulle kunna tänka sig det.

Den här skivan är hopplöst charmig. På ett sätt var det synd att Edmunds och Lowe inte kunde skriva Rockpile på där två soloskivorna.

Då hade Rockpile blivit det största pubrockbandet genom tiderna...men det blev de kanske ändå...

Jag har skrivit om Repeat When Necessary en gång tidigare. Men jag tar det igen...i fall nån skulle ha missat...Det här är nämligen en platta som ingen borde missa.

Om jag får välja är det den bästa Rockpile någonsin gjorde (eller Edmunds då...okej...). Och ändå handlar det inte om en enda egen låt. Inte en enda låt av Nick Lowe, som var den andra stora hjälten bakom Rockpile.

Men låtvalet är smart. Vem hade kunnat tänka sig att göra rockabilly av Elvis Costellos Girls Talk?

Eller en smattrande rockrökare av Crawling from The Wreckage, en Graham Parker...

...och att sen smälla in Creatures From The Black Lagoon...som är stor humor. Får jag lägga till Home In My Hands förresten, en Brinsley Schwartz..?

...och att de hade modet att göra en Huey Lewis-låt, Bad Is Bad. Är det nån Dave Edmunds-LP du ska ha i samlingen, är det den här.

Nr: 1438/2222