The Musical Box: En wilmersk Godzilla i Öresund

söndag 17 november 2013

En wilmersk Godzilla i Öresund

WILMER X – UNDER HOT – 1985

Jag gillar omslagsbilden på Under hot. Som en skånsk Godzilla reser sig Wilmer X ur Flintrännan i Öresund och kastar sig över Malmö* och hela den svenska popvärlden.
Under hot är inte något av Wilmer X mest välkända album. Det är en av skivorna innan Teknikens under, då de blev hela den svenska popvärldens gullgossar.

LP:n är 15 år äldre än Öresundsbron då det oförfärat, trots Godzilla, gick färjor mellan Limhamn och Dragör. Det var tider det**.

Då var Wilmer X fortfarande ett ruskigt opolerat sällskap som lirade skramlig skånsk bluesrock.

Det är Under hot ett bra exempel på, även om den kanske inte är det allra bästa i Pittarnas*** tidiga skivkollektion.

Personligen har jag andra favoriter. Men jag gillar den här LP:n bättre än många av deras senare – mer välanpassade – album. Det är skramligt, rörigt och energiskt. Det är en kul skiva att lyssna på.

Jag tycker om instrumentala och hänsynslösa Siesta Round The Clock, bakgrundsmullret i Fem ess i leken och röjiga charmtrollet Hong Kong Pop. Alla på b-sidan av nån anledning.

Under hot är nog mer en party-LP än en lyssningsskiva. Wilmer X tar varenda tillfälle att skruva tempot och volymen så högt det går. På sina ställen blir det nästan lite för mycket.

Nr: 1813/2222

* Men jag misstänker att det inte alls är Malmö, tror i stället på nåt transatlantiskt.
** Sista färjan gick 1999.
*** Wilmer X hette kallade sig från början Wilmer Pitt, men bytte när de började göra skivor till det lite mer rumsrena X:et. Men alla som var med vet så klart vad det där krysset egentligen står för...

2 kommentarer:

  1. Om man i mitten/slutet av 1980-talet bodde i Skåne, var någorlunda ung och dessutom gillade lite smalare, "alternativ" rock var det nästan lag på att man skulle älska Wilmer X. När Wilmer spelade i stan skulle ALLA dit, och det var snudd på obligatoriskt att kunna skråla med i alla refränger.

    En del musikjournalister - i synnerhet Expressens Mats Olsson - höjde ständigt Wilmer X till skyarna och framställde Nisse Hellberg som en genialisk låtskrivare i paritet med Lennon/McCartney eller andra av rock-/popmusikens största.

    Själv tyckte jag samma sak då som nu: Wilmer X var ett roligt, charmigt rockband. De var duktiga på att göra rak, bluesbaserad rock som fick en personlig prägel genom sång och texter på bred malmöitiska. Men något "genialt" eller "fantastiskt" var det definitivt inte. Det var enkel och starkt traditionsbunden rock som redan på 80-talet hade gjorts av tusentals amerikanska och brittiska rotrockband med ena foten i bluestraditionen och den andra i garagerock och brittiskt 60-tal.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för ditt inlägg. Jag delar absolut din uppfattning.

      Radera