ALIOTTA HAYNES – JEREMIAH – 1970
Med bara skivomslaget som ledning skulle man kunna tro att Aliotta Haynes är ett riktigt tungt heavy-psych-gäng från det tidiga 70-talet. Det är det inte. Man skulle då kunna tänka sig att de lirar inrökt psykedelia och trakterar både sitar och diverse andra skumma instrument. Det är det inte heller.
Men jag visste vad jag köpte. Jag har en platta med det här gänget sen tidigare. Det handlar om countryrock, akustiska gitarrer, stämsång och vackra melodier. Lite som Flying Burrito Brothers, eller ännu hellre Crosby Stills Nash & Young, lite Deja Vu...
Ibland är jag lite svag för sån musik. Allra helst som det här också finns antydningar till både jazz och svettig swamprock från den amerikanska södern, lite spikpiano, en mustig orgel, lite Bread, eller Creedence men utan elektricitet...Byrds?
Jo, Aliotta Haynes gillar jag. Och deras debutplatta Jeremiah från 1970 spelar jag gärna. Musiken är avkopplande och skön, inget stök här inte.
Det kanske låter enahanda med bara akustisk gitarr, men det är det inte.
Aliotta Haynes har känsla för folkrock men tvekar inte att också ge sig på blues och rock, så det blir varierad och ibland lite överraskande lyssning. Nu lyckades de här gossarna dock aldrig göra sig något större namn på sin tid.
Det beror kanske på att det inte finns några större hitlåtar på skivan, och inte på deras senare album heller. Men det gör faktiskt ingenting. Aliotta Haynes gör det bra och har en skön lite humoristisk stil som jag tycker om.
Nr: 1727/2222
Med bara skivomslaget som ledning skulle man kunna tro att Aliotta Haynes är ett riktigt tungt heavy-psych-gäng från det tidiga 70-talet. Det är det inte. Man skulle då kunna tänka sig att de lirar inrökt psykedelia och trakterar både sitar och diverse andra skumma instrument. Det är det inte heller.
Ibland är jag lite svag för sån musik. Allra helst som det här också finns antydningar till både jazz och svettig swamprock från den amerikanska södern, lite spikpiano, en mustig orgel, lite Bread, eller Creedence men utan elektricitet...Byrds?
Aliotta Haynes har känsla för folkrock men tvekar inte att också ge sig på blues och rock, så det blir varierad och ibland lite överraskande lyssning. Nu lyckades de här gossarna dock aldrig göra sig något större namn på sin tid.
Det beror kanske på att det inte finns några större hitlåtar på skivan, och inte på deras senare album heller. Men det gör faktiskt ingenting. Aliotta Haynes gör det bra och har en skön lite humoristisk stil som jag tycker om.
Nr: 1727/2222
Och så till den riktigt intressanta frågan: Hur lång tid tog det för killen till höger att odla den mustaschen?
SvaraRadera