...som att åka skidor i mörker

SAMLA MAMMAS MANNA – SAMLA MAMMAS MANNA – 1971

En kompis ställde den här frågan efter att ha hört Samla Mammas Manna: Är de här killarna så musikaliska att det är därför jag inte begriper ett dugg...eller är det precis tvärtom?

Jag tycker så här: Att lyssna på Samla Mammas Manna är som att åka skidor i mörker*. Man har ingen aning om var man är eller var man är på väg. Det enda man vet är att det gäller att hänga med i alla tvära kast och galna infall.

Samla Mammas Manna brukar räknas till den svenska proggen. Men deras musik har inget med Fläsket Brinner, Elda med höns eller Blå Tåget att göra. Däremot är det progressiv musik. Kanske är det svensk folkmusik med inslag av jazzrock.

Kanske lite som det Zappa höll på med i slutet av 60-talet, The Grand Wazoo och Hot Rats till exempel. Men inte ens jämförelsen är tillräcklig, Samla Mammas Manna går utanför Zappas ramar också.

Det är kanske inte helt nödvändigt med nån analys. Det räcker nog med att konstatera att musiken är lekfull och fantasieggande men krävande. Det är mycket humor och märkliga infall, mestadels handlar det om improvisationer och instrumentala jam. Det är mycket vanebildande och underhållande när man väl knäckt koden...eller tror att man gjort det.

Nr: 462/2222

* En liknelse fräckt stulen från Hemingways roman Över floden in bland träden.