Jag samlade ändå på mig alla bandets album, utom det allra senaste, från 2010. Här är en någorlunda samlad diskografi. Men här tar jag endast upp de studioinspelningar Doobie Brothers gjorde. Det finns en rad livealbum också, både med och utan Michael McDonald, men de är enligt min mening inte av särskilt stort intresse.
Doobies första trevande försök som inte blev så där jättelyckat. Det var inte många som köpte den här skivan, men bandet fick ändå en del fans bland Kaliforniens hippies och lite överraskande...Hells Angels.
Det stora genombrottet för Tom Johnston och hans polare. Det här är en riktigt läcker countryrockplatta med låtar som Listen To The Music och gospellåten Jesus Is Just Alright. Det här är en skiva väl värd att ha i samlingen.
En lysande uppföljare som etablerade The Doobies på allvar. Bländande lättrökt countryrock och mycket romantik. Att bandet också gillade sydstatrock går inte att ta miste på. Här finns också bandets största hit någonsin Long Train Runnin´.
Bandet tuffar till sig och öser på med riktigt tuff rock och blandar västkustpop med sydstatsrock och country. Skivan är ojämn, alla låtar är inte lika bra, men blev ändå en av bandets mest säljande någonsin.
Gitarristen Jeff ”Skunk” Baxter bättrar på Doobie Brothers sound ordentligt. Plattan sålde dåligt men är Doobies musikaliskt sett bästa album. Bättre än så här blev de aldrig, snygg och välproducerad countryrock med massor av bra låtar.
Aj, aj, ett stort steg tillbaka. När sångaren Tom Johnston blev sjuk ersattes han av soulsångaren Michael McDonald, som närmast kom från Steely Dan. Det påverkade. Doobies sound på den här plattan är klart förändrat, mer åt jazzhållet och en hel del soul.
McDonalds påverkan blir allt tydligare. Det här har inte mycket med gamla Doobies att göra. Visserligen en ganska hyfsad soul-funk-jazz-platta, men ganska platt. Little Darlin´ och Echoes Of Love blev dock hits.
Ännu ett steg mot soulmusiken. Det här är mer McDonald än Doobie Brothers. För gamla rockfans var det bara Patrick Simmons sång på ett par av låtarna som höll den över vattenytan. Inget bra Doobies-album.
Jeff Baxter lämande bandets öde till McDonald helt och hållet. Detta är en soulplatta rakt igenom som inte har ett dugg med gruppens ursprung att göra. För gamla fans en hemsk upplevelse. Skivan är bara intressant för älskare av white-soul.
Nästan tio år efter senaste plattan kommer bandet tillbaka, nu med Tom Johnston som sångare. Det här är gamla Doobies igen och skivan fick en superhit med låten The Doctor. En bra comeback, men ändå inte i närheten av skivor som Toulouse Street och The Captain And Me.
”Det svåraste som finns är att göra en uppföljare till en comeback”. Det var här Doobie Brothers skulle bevisa att de fortfarande hade något att ge. Soundet är tuffare än på någon tidigare platta. Men vill man verkligen höra The Doobies lira hårdrock?
Nästan tio år igen till ett nytt studioalbum. Det här är ett mognare och betydligt mer tillbakalutat Doobie brothers än tidigare. Bandet blandar tuffa rockers med country och soulpopballader. En överraskande bra skiva.
Ingår inte i samlingen. Skivan finns på vinyl men är både dyr och svår att få tag på. Men enligt Allmusic.com är den inte dum alls. Enligt samma källa är Doobies i fin form och levererar en rad låtar i gammal klassisk stil. Michael McDonald gästspelar dock på plattan, vilket gör mig lite orolig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar