Hålögd, mager och med galen blick

TOM WAITS – SWORDFISHTROMBONES – 1982

Swordfishtrombones är långt från något av Tom Waits första album, men han hade svårt att övertyga skivbolagen om skivans storhet. Det dröjde flera år innan något bolag ville ge ut den och mycket riktigt var det få som köpte skivan när den väl kom ut.

Albumet inleder dock en serie mycket spännande Waitsalbum från 80-talet, som numera anses som han storhetstid. Det är ett märkligt album till och med för att vara Tom Waits och definitivt en mycket annorlunda skiva jämfört med nästan allt annat.

Musiken är svår att beskriva men rör sig nånstans i skiktet mellan jazz, blues, musikal och möjligtvis rock. Jag är inte ens säker på att det bör kallas musik, i Waits skruvade värld är det emellertid av mindre betydelse.

Kalla det hellre ljudlandskap med mörk dov underton, vilket sammanfogats med Tom Waits beatnikpoesi, surrealistiska texter från hans egen skuggvärld.

Stämningen blir obehagligt tvär när Waits med sin skrovliga röst, som här närmast påminner om Captain Beefheart, sjunger, skriker, stönar, pratar, viskar sina absurda budskap och skruvade berättelser.

Verklighet och fantasi blir svår att skilja åt. Saker man tar på känns flottiga och fingrarna stinker av härsket fett och olja.

Allt blir till en svart, dystopisk vaudeville där In The Neighbourhood, sista spåret på sidan A och den enda låt på skivan som skulle kunna betraktas som någon slags hitlåt, blir den förlösande faktorn.

Men det räcker inte där, Tom Waits har inga planer på att avbryta den allt vildare snurrande karusellen. När man vänder på skivan är han där igen, hålögd, mager och med galen blick...

Nr: 859/2222