Elton Johns bästa år

Jag köpte min sista Elton John-skiva 1978, A Single Man. Den var droppen som fick bägaren att rinna över. Det var då jag tröttnade. De tidiga skivorna har jag däremot, allihop. I början av 70-talet gjorde Elton en rad ruggigt bra album, milstolpar i rock- och popmusiken.

Här kommer därför en avhuggen Elton John-diskografi för de – som jag tycker - intressanta åren. Resten överlämnar jag till nån annan... Samtliga skivor fram till 1978 är recenserade och är länkade till respektive artikel.

Empty Sky (1969)
En debut i det tysta, kan man väl säga. Inga av låtarna här har överlevt till några Greatest Hits-samlingar. Men en rätt rolig platta ändå, den skiljer sig en hel del från det Elton John skulle göra senare.

Elton John (1970)
Inte Elton Johns första, som många tror. Däremot hans första egentliga pianopop-skiva. Innehåller flera välkända låtar, som Your Song, Take Me to the Pilot och Border Song. Trots det ett ganska ojämnt album, som bara får precis godkänt.

Tumbleweed Connection (1970)
Nu börjar det likna något och det väl här det hela börjar egentligen. Här finns inte en enda hit, men skivan är briljant. Många påstår att det är Elton Johns allra bästa album. Löst uppbyggd på ett vilda västern-tema men väldigt snyggt gjort.

11-17-70 (1971)
En riktig höjdare om man vill ha tag på ett bra livealbum. Elton John överraskar, leker Jerry Lee Lewis och slår till med Stones Honky Tonk Women. Hans bästa liveplatta, trots att han då bara kunde plocka låtar från sina två första album.

Madman Across The Water (1971)
Här pratar vi kreativitet på riktigt. På bara några år, 1969-1975, öser Elton John ut album. Och det är bra grejer nästan alltihop. Allvarliga Madman är ett i raden, där inte minst låten Tiny Dancer är lysande.

Honky Chateau (1972)
Också en skiva som skulle kunna påstås vara Elton Johns bästa. Med låtar som Honky Chateau och obetalbara Rocket Man, ligger det väldigt nära. Men det är inte en skiva som ger med sig direkt, det krävs några lyssningar innan den sitter.

Don´t Shoot Me I´m Only The Piano Player (1973)
Allt blev inte bra. Don´t Shoot Me är en av de sämre i Elton Johns tidiga skivutgivning. Det hjälper inte att singelhiten Daniel finns med här. Mellan Honky Chateau och Goodbye Yellow Brick Road känns den lite tråkig.

Goodbye Yellow Brick Road (1973)
Ett dubbelalbum där Elton John visar prov på mångsidighet och gör allt från smäktande ballader till reggae, pop, rock och nästan progressiv rock. Lite ojämn, men en av hans stora och mest välkända.

Caribou (1974)
Bara en titt på omslaget räcker. En halvkalkon som nu för tiden känns ganska töntig. Men samtidigt finns det flera starka nummer på skivan, så såga den fullständigt går inte.

Captain Fantastic And The Brown Dirt Cowboy (1975)
Oj, vad bra. En stark kandidat till ”bästa plattan”. Ett konceptalbum som har det mesta och dessutom är mycket välgjort. Men vad det gäller antalet sålda skivor står den sig slätt mot till exempel Goodbye Yellow Brick Road.

Rock Of The Westies (1975)
Kom ut samma år som Captain Fantastic och verkar vara ett snabbjobb utan större fokus. Kanske hade inspirationen försvunnit. Enda Elton John-skivan, så här långt, med mer gitarrock än piano.

Here And There (1976)
Imitten av 70-talet var Elton John stor på allvar. Och väldigt förutsägbar. Det här livealbumet, från både London och New York, är snyggt gjort, men tråkigt, trots att nästan alla hans stora hits finns med.

Blue Moves (1976)
Aj, aj, det här var inte bra. Blue Moves är en riktigt seg skiva där varenda ackord verkar gå i moll. Dessutom ett dubbelalbum, så lidandet tar inte slut på ett bra tag. En tillfällig svacka trodde man väl då...

A Single Man (1978)
...men det var det inte. A Single Man är precis lika trist som föregångaren...