The Musical Box: Ett happyning med James Last

fredag 21 juli 2017

Ett happyning med James Last

JAMES LAST – HAPPYNING – 1971

Jag funderar på varför den här LP:n kom till. Troligen finns inget svar. Men det är bara hos James Last man kan hitta ett album med låtar från Abbey Road och schlagerpop ihop med en gospelversion av Cottonfields, som vare sig det var tänkt så eller inte blir skivans huvudnummer.
Det konstiga är att jag på något sätt lite gillar den här skivan. Den är oförutsägbar. James Last verkar ju inte ha några hämningar alls. Är det här easylistening möter psykedelia?

Något som med facit i hand faktiskt inte alls är så långsökt som man tror. Låt mig bara nämna den där otroliga Fantastic Party, Group 1850:s Polyandri och spanska Proyecto A. Lyssna på dem så tror jag vi kan bli överens om att det finns en röd tråd till James Last.

Happyning är dock förmodligen bara easylistening, men psykedeliskt konstig. Sunshinepop i Montego Bay följs av George Harrisons största klassiker My Sweet Lord där en helt fantastisk men okänd sångerska ger låten en helt annan dimension än originalet.

Att sen ladda på med I Hear You Knocking och därefter totalt byta inriktning och kastar sig över Neanderthal Man, en låt med Hotlegs, den mindre kända föregångaren till 10cc, gör att James Last stiger i aktning hos mig.

Den sista avdelningen med Kinks Apeman, en Beatlescover och till slut den där mastodontiska versionen av Cotton Fields, gospel och allsång i sanden på stranden. Han som kom på den idén kan inte ha rökt bara vanliga cigg.
Vissa av James Last plattor kan vara skitjobbiga, dem där han använder storband och spelar hissmusik, men här har han ett gäng skickliga studiomusiker med sig som faktiskt lyckas göra låtarna rättvisa.

Okej att han går över gränsen emellanåt då hela fläskberg av violiner oförklarligt dyker upp och sen blåses bort av en överdådig mässingsorkester går inte att förklara bort. Inte går det heller att förklara bort där gula simfötterna och den omåttligt vanskapta sommarhatten. Han som kom på den idén kan inte ha rökt bara vanliga cigg.

Nr: ingår inte i samlingen, sommarläsning.

2 kommentarer:

  1. Runt 1970 var James Last's rytmsektion organiserad som en rock grupp, bl.a. kan du hitta medlemmar från tyska progg bandet Lucifer's Friend i James Last Orchestra vid den tidpunkten. Kanske var det dom som hjälpte Mr. Last att röka på? På Golden Non Stop Dancing 10 från 1970 kan man höra låtar från Grapefruit, Iron Butterfly, Fleetwood Mac, Shocking Blue...m.fl. blandat med lite tysk bumpa bumpa. Han var lyhörd och influerades av dåtidens pop/rock scen när han skrev arrangemangen till sin orkester och han gjorde det förbannat bra. Hur många i Sverige hade hört talas Iron Butterfly eller Grapefruit 1970?

    SvaraRadera
  2. Stort tack för tipset, ska def. hålla ögonen öppna efter den skivan, både Grapefruit och Shocking Blue är band jag har högt på min lista. Det finns ju en del av Lasts skivor som är betydligt intressantare än man tror; de jag kan komma på nu är tex Voodoo party och en del av Beachpartyskivorna (har inte hört alla).

    SvaraRadera