Ett stämningsfullt album som inte har någon självgod ambition att tränga sig på eller ta över. For The Beauty Of Wynona är ett mycket behagligt och skirt musikalbum som lämnar ett stänk av vemod efter sig.
Den totala motsatsen till For The Beauty Of Wynona stinker brända elkablar, svett och inpyrd cigarettrök. Daniel Lanois musik har ingenting av det trots att han som producent jobbat med storheter som U 2, Bob Dylan och Peter Gabriel. Hans egen musik finns i en helt annan värld, en dimension som varken Dylan eller U2 någonsin hittat, men möjligtvis Gabriel.
Jag upplever det svårt att slita sig från For The Beauty Of Wynono, men det är ännu svårare att sätta fingret på varför. Men det behövs inga analyser eller ingående kunskaper för att ta till sig musiken och ge sig in i Lanois egen musikvärld.
Det är faktiskt ganska lätt, bara man släpper alla de där egna spärrarna och förutfattade meningarna om musik man lyckats skapa för sig själv.
For The Beauty Of Wynona är bara Daniel Lanois andra egna album. Men med den erfarenhet han som producent skaffade sig långt innan han började göra egen musik gör att albumet givetvis låter väldigt bra.
Jämfört med första skivan, Acadie från 1989, tar dessutom Lanois ett fullt medvetet steg tillbaka. På första skivan tog han hjälp av gamle samarbetspartnern Brian Eno och av skönsjungande Neville Brothers.
Den här gången har han bara några få musiker till sin hjälp, i stället är det hans egen musikaliska talang som tillåts komma fram. Det gör For The Beauty Of Wynona till ett både egensinnigt album samtidigt som det är mycket personligt.
Nr: 398/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar