GENESIS – INVISIBLE TOUCH – 1986
Jag tycker väl någonstans att Phil Collins kunde hållit sig till sina soloskivor med sånt här. Invisible Touch är inget annat än radioanpassad mainstreampop i dess mest förfinade form.
Visserligen hade Genesis lämnat den progressiva rocken bakom sig för länge sedan när den här plattan kom 1986. Men det här var att gå för långt tycker jag.
I min värld av Selling England-, Trespass- och till och med A Trick Of The Tailklassiker har inte Invisible Touch mycket med det ursprungliga Genesis att göra.
Å andra sidan kan man alltid komma med invändningen att ”varför skulle det vara så i tid och evighet”. Att Genesis tog en annan väg efter Peter Gabriel är helt klart.
Att jag inte gillade den vägen är också fastställt. Det fanns dock ganska många andra som gjorde det. Men ska jag vara helt ärlig är detta dock rätt hyfsad synthpop. Sånt gjorde 80-talets Genesis bra. Invisible Touch gjorde dessutom spillrorna av Genesis; Tony Banks, Mike Rutherford och Phil Collins till superhjältar för en ny och yngre generation fans än den gabrielska falang jag tillhör.
Ett par av låtarna kan jag till och med tänka mig att nämna; Land of Confusion och Tonight Tonight Tonight. Men de är inget för mig. Jag vill inte höra Genesis göra soul, gospelpop och seg, seg, sega kärleksballader.
Och att ens tänka tanken att koppla ihop det här med Selling England By the Pound, Foxtrot och The Lamb Lies Down on Broadway det kan jag bara inte.
Nr: borttagen ur samlingen, såld.
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med en delvis nyskriven text.
Jag tycker väl någonstans att Phil Collins kunde hållit sig till sina soloskivor med sånt här. Invisible Touch är inget annat än radioanpassad mainstreampop i dess mest förfinade form.
I min värld av Selling England-, Trespass- och till och med A Trick Of The Tailklassiker har inte Invisible Touch mycket med det ursprungliga Genesis att göra.
Å andra sidan kan man alltid komma med invändningen att ”varför skulle det vara så i tid och evighet”. Att Genesis tog en annan väg efter Peter Gabriel är helt klart.
Att jag inte gillade den vägen är också fastställt. Det fanns dock ganska många andra som gjorde det. Men ska jag vara helt ärlig är detta dock rätt hyfsad synthpop. Sånt gjorde 80-talets Genesis bra. Invisible Touch gjorde dessutom spillrorna av Genesis; Tony Banks, Mike Rutherford och Phil Collins till superhjältar för en ny och yngre generation fans än den gabrielska falang jag tillhör.
Ett par av låtarna kan jag till och med tänka mig att nämna; Land of Confusion och Tonight Tonight Tonight. Men de är inget för mig. Jag vill inte höra Genesis göra soul, gospelpop och seg, seg, sega kärleksballader.
Och att ens tänka tanken att koppla ihop det här med Selling England By the Pound, Foxtrot och The Lamb Lies Down on Broadway det kan jag bara inte.
Nr: borttagen ur samlingen, såld.
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med en delvis nyskriven text.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar