CORKY LAING-IAN HUNTER-MICK RONSON – THE SECRET SESSIONS – 2011
Man får ta den här CD:n för vad det är; några polare som satte sig ner och lirade utan planer på något mer. Att inspelningarna blev liggande ända från 1978 fram till 2011 är en annan del av historien.
Om låtarna släppts då kunde det blivit en supergrupp, nu är det en parentes enbart spännande för fans till Mott The Hoople, West Bruce & Laing och kanske hängivna fans till Clapton och Allman Brothers.
För en supergrupp var exakt vad det handlade om. Ständiga duon Ian Hunter och Mick Ronson anslöt till Corky Laings projekt, som dessutom lockat med sig Felix Pappalardi.
Todd Rundgren, Eric Clapton, Dickey Betts, Leslie West och John Sebastian fanns också med på ett hörn. Men mer än en rad taper som blev liggande undangömda i nästan 40 år blev det inte. Något namn gav de aldrig sin ”grupp”.
Med CD-skivans entré på 90-talet dök det också upp en aldrig sinande rad av liknande inspelningar. Kinks bortglömda album, aldrig utgivna stonesinspelningar, alternativa inspelningar av den eller den skivan. Höjdpunkten, som aldrig kommer att överträffas, Dylans utgivning av en CD-box med bara alternativa tagningar av Like A Rolling Stone.
De flesta ”Secret Sessions” som dyker kan därmed avfärdas som tämligen ointressanta. Men den här gången gör jag ett undantag, denna CD är faktiskt den enda i sitt slag i min samling. Givetvis hänger det på Ian Hunter och Mick Ronson, två av den här bloggens stora husgudar.
Mitt intresse blev inte mindre eftersom inspelningarna gjordes ungefär samtidigt som Ian Hunter spelade in Never Alone With A Schizophrenic, som jag påstår är ett av hans starkaste album. En av låtarna från den skivan finns dessutom i en alternativ tagning ihop med Leslie West, The Outsider, som inte oväntat är betydligt mer bluesrockig här än den blev i Ian Hunters egen version.
Ian Hunter sjunger dock bara på ungefär hälften av låtarna. Och där är det skillnad, det hörs vem som har resurserna och vem som inte har det, utan att nämna några namn.
Det är låtar som Easy Money, Silent Movie och The Outsider som är albumets stora behållning. Mick Ronson måste jag så klart också nämna.
Nr: 179/CD
Man får ta den här CD:n för vad det är; några polare som satte sig ner och lirade utan planer på något mer. Att inspelningarna blev liggande ända från 1978 fram till 2011 är en annan del av historien.
Todd Rundgren, Eric Clapton, Dickey Betts, Leslie West och John Sebastian fanns också med på ett hörn. Men mer än en rad taper som blev liggande undangömda i nästan 40 år blev det inte. Något namn gav de aldrig sin ”grupp”.
Med CD-skivans entré på 90-talet dök det också upp en aldrig sinande rad av liknande inspelningar. Kinks bortglömda album, aldrig utgivna stonesinspelningar, alternativa inspelningar av den eller den skivan. Höjdpunkten, som aldrig kommer att överträffas, Dylans utgivning av en CD-box med bara alternativa tagningar av Like A Rolling Stone.
Mitt intresse blev inte mindre eftersom inspelningarna gjordes ungefär samtidigt som Ian Hunter spelade in Never Alone With A Schizophrenic, som jag påstår är ett av hans starkaste album. En av låtarna från den skivan finns dessutom i en alternativ tagning ihop med Leslie West, The Outsider, som inte oväntat är betydligt mer bluesrockig här än den blev i Ian Hunters egen version.
Det är låtar som Easy Money, Silent Movie och The Outsider som är albumets stora behållning. Mick Ronson måste jag så klart också nämna.
Nr: 179/CD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar